Nebbiolo - kungadruvan från Piemonte Nebbiolo är en blå druva som härstammar från Piemonte i nordvästra Italien, där den gjort vinerna från Barolo och Barbaresco världsberömda. Druvan har ett tjockt skal, men till skillnad från exempelvis Cabernet Sauvignon eller Malbec är den inte djupt mörkröd eller lila i färgen. Istället kännetecknas viner gjorda på Nebbiolo av att börja som rubinröda för att med åren övergå till tegelrött. Nebbiolo påminner i vissa avseenden om Pinot Noir; den är ovanligt svår att odla eftersom den blommar tidigt och mognar sent. Man kan därför glömma att odla den i klimat där vårfrost kan förekomma. Druvklasarna kräver mycket arbete från odlaren och druvorna behöver rikligt med sol för att mogna optimalt. Namnet Nebbiolo antas komma från det italienska ordet för dimma, nebbia, som särskilt faller under hösten när druvorna ska skördas. Dimman hjälper dessutom till att kyla klasarna, vilket förlänger mognadstiden och intensifierar smakkoncentrationen. Till skillnad från Pinot Noir har få lyckats producera riktigt bra Nebbiolo utanför Piemonte Vad är skillnaden mellan Barolo och Barbaresco? Både Barolo och Barbaresco är gjorda på 100 % Nebbiolo från Piemonte. De tillhör vardera sin DOCG-appellation, som garanterar den högsta kvalitetsnivån i italienska viner. En av skillnaderna mellan de två områdena är lagringstiden. En Barolo måste mogna i minst 3 år (min. 18 mån. på fat) innan frigivning, medan Barbaresco endast behöver ligga i två år (min. 9 mån. på fat). Stöter du på en Riserva är kraven respektive 5 och 4 års lagring. Den långa lagringstiden, där vinerna kommer i kontakt med en liten mängd luft, bidrar till att vinerna redan vid frigivning kan ha den vackra tegelröda färgen. Barbaresco är generellt något mjukare i stilen och tidigare drickmogen än Barolo, som med sitt höga tannininnehåll kräver viss tålamod från konsumenten. Trots att Barolo ofta kallas kungsvinet i Italien är de inte nödvändigtvis bättre än Barbaresco – det är som alltid en fråga om smak och preferenser. Kampen om faten - Traditionalisterna vs Modernisterna En av vinvärldens största debatter har utspelat sig i Piemonte mellan så kallade traditionalister och modernister. De stolta, äldre Barolo-producenterna har traditionellt framställt sina viner på ett särskilt sätt med lång macerationstid (där musten ligger i kontakt med druvskalen) för att extrahera så mycket färg, arom och tanniner som möjligt. Mognaden har oftast skett på stora, gamla slavonska ekfat, där vinerna fått ligga länge för att bli drickmogna utan att tillföra för mycket fatkaraktär. Tidigare kunde vinerna ligga upp till 10 år innan de släpptes på marknaden. Detta är dock inte praxis längre. De yngre, moderna producenterna menade att denna metod var föråldrad och för kostsam eftersom vinerna behövde ligga länge innan de kunde säljas och drickas. Modernisterna argumenterade för att för att hänga med i utvecklingen var vägen fram att korta macerationstiden och producera mer drickvänliga viner som skulle lagras på små, franska barriques efter förebild från Bordeaux. Barolo från moderna producenter är vanligtvis drickfärdiga snabbare – ungefär 6–10 år från skördeåret, medan traditionell Barolo ofta behöver 12–15 år för att nå sin fulla potential. Det kan därför vara en god idé att kika på producenten och produktionsmetoden när man köper Barolo. Hur smakar Nebbiolo? Nebbiolo från både Barolo och Barbaresco kan ge sensoriska upplevelser bland vinvärldens största. Som nämnts är färgen i sig intressant. Nebbiolo är känd för att ha två helt särskiljande dofttoner; ”tjære og roser”. Det låter som en heavy metal-sång, men är inte desto mindre två av de många aromer du kan uppleva i en bra Nebbiolo. Därutöver hittar du röda och svarta körsbär, plommon, violer, grafit, örter, läder och tryffel. Det är inte bara färgen som ger associationer till tegel; många finner också "varma tegelstenar" i doften av komplex Barolo och Barbaresco. Beroende på producentens filosofi kan vinerna även ha fattoner av tobak, mokka och vanilj. Man ska inte låta sig luras av den ljusa, transparenta färgen i glaset. Vinerna är mycket fylliga med stora mängder tanniner och hög syra, vilket gör dem utmärkta som matviner. Mat till Nebbiolo - fram med tryffel och svamp! Många menar att Piemonte är platsen i världen där man äter och dricker bäst för pengarna. Nebbiolo-vinerna är tack vare sin struktur och smakrikedom fantastiska som matviner. Piemonte är förutom vin också känt som Europas centrum för tryffel. Därför har en helig allians uppstått mellan Nebbiolo och tryffel. Prova att servera en enkel pastarätt med riven tryffel. Svamp är också en utmärkt följeslagare till Nebbiolo, och en svamprisotto är likaledes ett klassiskt match made in heaven när det gäller mat- och vinkombination. Förutom tryffel och svamp passar Nebbiolo-vinerna också mycket bra till lamm, charkuterier och lagrade/hårda ostar.
Läs mer ↓Nebbiolo är en blå druva som härstammar från Piemonte i nordvästra Italien, där den gjort vinerna från Barolo och Barbaresco världsberömda. Druvan har ett tjockt skal, men till skillnad från exempelvis Cabernet Sauvignon eller Malbec är den inte djupt mörkröd eller lila i färgen. Istället kännetecknas viner gjorda på Nebbiolo av att börja som rubinröda för att med åren övergå till tegelrött. Nebbiolo påminner i vissa avseenden om Pinot Noir; den är ovanligt svår att odla eftersom den blommar tidigt och mognar sent. Man kan därför glömma att odla den i klimat där vårfrost kan förekomma.
Druvklasarna kräver mycket arbete från odlaren och druvorna behöver rikligt med sol för att mogna optimalt. Namnet Nebbiolo antas komma från det italienska ordet för dimma, nebbia, som särskilt faller under hösten när druvorna ska skördas. Dimman hjälper dessutom till att kyla klasarna, vilket förlänger mognadstiden och intensifierar smakkoncentrationen. Till skillnad från Pinot Noir har få lyckats producera riktigt bra Nebbiolo utanför Piemonte
Både Barolo och Barbaresco är gjorda på 100 % Nebbiolo från Piemonte. De tillhör vardera sin DOCG-appellation, som garanterar den högsta kvalitetsnivån i italienska viner. En av skillnaderna mellan de två områdena är lagringstiden. En Barolo måste mogna i minst 3 år (min. 18 mån. på fat) innan frigivning, medan Barbaresco endast behöver ligga i två år (min. 9 mån. på fat). Stöter du på en Riserva är kraven respektive 5 och 4 års lagring. Den långa lagringstiden, där vinerna kommer i kontakt med en liten mängd luft, bidrar till att vinerna redan vid frigivning kan ha den vackra tegelröda färgen.
Barbaresco är generellt något mjukare i stilen och tidigare drickmogen än Barolo, som med sitt höga tannininnehåll kräver viss tålamod från konsumenten. Trots att Barolo ofta kallas kungsvinet i Italien är de inte nödvändigtvis bättre än Barbaresco – det är som alltid en fråga om smak och preferenser.
En av vinvärldens största debatter har utspelat sig i Piemonte mellan så kallade traditionalister och modernister. De stolta, äldre Barolo-producenterna har traditionellt framställt sina viner på ett särskilt sätt med lång macerationstid (där musten ligger i kontakt med druvskalen) för att extrahera så mycket färg, arom och tanniner som möjligt. Mognaden har oftast skett på stora, gamla slavonska ekfat, där vinerna fått ligga länge för att bli drickmogna utan att tillföra för mycket fatkaraktär. Tidigare kunde vinerna ligga upp till 10 år innan de släpptes på marknaden. Detta är dock inte praxis längre. De yngre, moderna producenterna menade att denna metod var föråldrad och för kostsam eftersom vinerna behövde ligga länge innan de kunde säljas och drickas. Modernisterna argumenterade för att för att hänga med i utvecklingen var vägen fram att korta macerationstiden och producera mer drickvänliga viner som skulle lagras på små, franska barriques efter förebild från Bordeaux. Barolo från moderna producenter är vanligtvis drickfärdiga snabbare – ungefär 6–10 år från skördeåret, medan traditionell Barolo ofta behöver 12–15 år för att nå sin fulla potential. Det kan därför vara en god idé att kika på producenten och produktionsmetoden när man köper Barolo.
Nebbiolo från både Barolo och Barbaresco kan ge sensoriska upplevelser bland vinvärldens största. Som nämnts är färgen i sig intressant. Nebbiolo är känd för att ha två helt särskiljande dofttoner; ”tjære og roser”. Det låter som en heavy metal-sång, men är inte desto mindre två av de många aromer du kan uppleva i en bra Nebbiolo. Därutöver hittar du röda och svarta körsbär, plommon, violer, grafit, örter, läder och tryffel. Det är inte bara färgen som ger associationer till tegel; många finner också "varma tegelstenar" i doften av komplex Barolo och Barbaresco. Beroende på producentens filosofi kan vinerna även ha fattoner av tobak, mokka och vanilj. Man ska inte låta sig luras av den ljusa, transparenta färgen i glaset. Vinerna är mycket fylliga med stora mängder tanniner och hög syra, vilket gör dem utmärkta som matviner.
Många menar att Piemonte är platsen i världen där man äter och dricker bäst för pengarna. Nebbiolo-vinerna är tack vare sin struktur och smakrikedom fantastiska som matviner. Piemonte är förutom vin också känt som Europas centrum för tryffel. Därför har en helig allians uppstått mellan Nebbiolo och tryffel. Prova att servera en enkel pastarätt med riven tryffel. Svamp är också en utmärkt följeslagare till Nebbiolo, och en svamprisotto är likaledes ett klassiskt match made in heaven när det gäller mat- och vinkombination. Förutom tryffel och svamp passar Nebbiolo-vinerna också mycket bra till lamm, charkuterier och lagrade/hårda ostar.